Ett stickmärke som säljer i Tyskland, Österrike och Nederländerna behöver två språk på sin innehållsetikett. Lägg till Frankrike, Belgien, Finland och Polen så stiger antalet snabbt. Vid någon punkt ändras frågan från ”vilka språk?” till ”hur får vi plats med alla på en etikett som ingen känner?”
Som tillverkare av flerspråkiga skötselrådsetiketter löser vi det layoutpusslet åt varumärken varje vecka. Den här guiden förklarar språkregeln bakom EU:s textilmärkning, de detaljer som oftast leder till fel och de etikettformat som rymmer tio eller tjugo språk utan problem. Det är allmän information för inköpare av etiketter, inte juridisk rådgivning; nationell tolkning kan ändras, så bekräfta kraven med myndigheten eller en specialist på regelefterlevnad för varje marknad.
Regeln i en mening
Artikel 16 i förordning (EU) nr 1007/2011 anger att fiberinnehåll och tillhörande beskrivningar ska anges på det eller de officiella språken i den medlemsstat där produkten tillhandahålls konsumenten, om inte den medlemsstaten föreskriver något annat.
Den meningen får tre praktiska följder:
- Försäljningslandet avgör. En jacka som tillverkas i Bulgarien och säljs i Italien behöver italienska, oavsett var varumärket har sitt säte.
- Den gäller obligatorisk fiberinformation. Fiberbenämningar, procentsatser och uppgifter som den om icke-textila delar av animaliskt ursprung. Skötselsymboler är språkoberoende.
- Den gäller före köpet. Samma fiberinnehåll på det språk som krävs måste också finnas i webbutiker och kataloger.
Bygg språklistan utifrån verkliga försäljningskanaler
Utgå från var era plagg faktiskt säljs: leveransländerna för er egen webbutik, de marknadsplatser ni använder och era grossistpartner. Varje språk som läggs till efter den första tryckserien innebär nytt original och en ny produktionskörning, så en realistisk lista sparar båda.
Medlemsstater med mer än ett officiellt språk
Nationella regler avgör hur många språk som måste finnas med. Inköpare frågar oss oftast om dessa:
| Land | Vanlig märkningspraxis |
|---|---|
| Belgien | Nederländska och franska för nationell distribution, tyska läggs till för den tyskspråkiga gemenskapen |
| Finland | Finska och svenska |
| Irland | Engelska eller iriska |
| Luxemburg | Ofta franska och tyska; kontrollera det nationella kravet |
| Malta | Ofta engelska; kontrollera det nationella kravet |
Fiberbenämningar är inga fria översättningar
Endast de fiberbenämningar som anges i bilaga I till förordningen får användas, och varje språkversion av förordningen innehåller sin egen officiella lista. En ordboksöversättning av ”elastan” eller ”viskos” kan skilja sig i stavning, genus eller accenter från den officiella termen. Kopiera varje benämning från rätt språkversion av bilaga I. Varunamn får stå bredvid den officiella benämningen, aldrig i stället för den.
Förkortningar som CO, PES eller EL är inte tillåtna i stället för fiberbenämningar på konsumentetiketter. Det ni däremot kan förkorta är språkangivelsen: tvåbokstavskoder som DE, FR, IT eller PL framför varje rad hjälper kunderna att hitta sitt språk och sparar värdefull plats.
Läsbarhetsregler som styr layouten
Förordningen kräver att uppgifterna om fiberinnehåll är lättlästa, med enhetlig teckenstorlek, stil och typsnitt. Ni kan inte sätta ett språk mindre för att klämma in ett annat. I praktiken återstår tre layouter.
Layout A: en lång dubbelsidig etikett
Passar för ungefär fyra till åtta språk. Vi trycker på båda sidor av ett satin- eller taftband och grupperar informationen per komponent, till exempel ytter- och fodertyg, så att varje språk följer sin kod på en rad.
Layout B: etiketthäfte
Standardlösningen för tio till tjugo språk. Flera tryckta paneler staplas och sys in i sömmen i ena änden, så att konsumenten kan bläddra igenom dem. Den främre panelen bär oftast varumärke, storlek, skötselsymboler och era huvudmarknader; följande paneler rymmer övriga språk. Vi planerar panelordningen så att häftet ligger plant i sidsömmen.
Layout C: att dela upp informationen
Varumärkesnamn, storlek och ursprungsland kan flyttas till en separat vävd etikett eller storleksetikett, så att skötselbandet bara används för fiberinnehåll och symboler. Bara det kan spara en panel. Håll all obligatorisk information om fiberinnehåll samlad på den permanenta etiketten.
En checklista innan ni godkänner korrekturet
- Språklistan bekräftad mot aktuella försäljningskanaler
- Fiberbenämningar kopierade från motsvarande språkversion av bilaga I
- Procentsatserna identiska på alla språk
- Enhetlig teckenstorlek genomgående
- Språkkoder tillagda konsekvent
- Skötselsymboler på den första synliga panelen
- Plats reserverad för en framtida QR-kod, om ni planerar en
Vårt designteam tar fram den flerspråkiga layouten och skickar ett digitalt korrektur för godkännande; varje rad kontrolleras av er före tryck. Vi trycker med termotransfer i resin för skarp text som tål tvätt, och prov finns före produktion. Produktionen tar vanligen 10–20 arbetsdagar efter godkännande, med leverans inom hela EU. Se sidan om tvättråd- och skötselrådsetiketter för band och bredder, eller etiketter med QR-kod och DPP om ni även vill länka digital information.
Vanliga frågor
Behöver ett plagg som bara säljs online ändå det lokala språket på etiketten?
Ja. Språkregeln följer det land där produkten tillhandahålls konsumenten, och det omfattar även onlineförsäljning. Samma information måste också finnas på produktsidan före köpet.
Kan jag använda koderna EN, DE, FR i stället för att skriva ut språkens namn?
Ja. Tvåbokstavskoder framför varje rad används brett och sparar plats. Själva fiberbenämningarna måste skrivas ut i sin helhet.
Hur många språk får plats på en enda skötselrådsetikett?
En lång dubbelsidig etikett rymmer vanligen fyra till åtta språk utan problem. För fler är ett etiketthäfte med flera paneler den vanliga lösningen.
Kan ni översätta fiberbenämningarna åt mig?
Vi lägger upp den text ni godkänner och kan föreslå officiella termer, men den slutliga formuleringen bör kontrolleras mot den officiella listan i bilaga I för varje språk, eftersom varumärket ansvarar för innehållet.
